Jag är väl inte en av de mest hängivna supportrar som finns, men det finns en klubb som jag hållit på sedan jag gick på lågstadiet. AIK.
Nu torskade vi emot iffiff, men å andra sida så spöade vi Leksand i hockeyn. Hockeyn som har sabbats effektivt av profithungriga idioter från alla håll och kanter. För många matcher och publikjakt. Jag vet inte ens hur många matcher som spelas numera, bara att det är för många. och dessutom ändras systemet stup i kvarten. Men det skulle kännas väldigt bra om säsongens satsning gav utdelning i form av en plats i elitserien. Dick Tärnström har ju hjärtat på rätta stället iallafall och kompetensen saknas inte heller. När jag började hålla på AIK så var jag inte speciellt medveten om vilka känslor denna klubb rör upp. Men på nåt sätt så kändes AIK rätt och i jämförelse med Brynäs som de flesta i hemtrakterna håller på(med Björklöven som tvåa), så valde man ju helt rätt, för finns det en tråkigare stad än Gävle? Nu hade ju dessa två klubbar två av sina storhetstider just då när jag var barn, vilket antagligen gjorde sitt till då barn gärna håller på de som vinner. Till skillnad från de som gillar Brynäs och andra klubbar så gjorde man som gnagare ett val och kompletterade inte med blåvitt som väldigt många gjorde. Dock fanns det endel bragesupportrar också och jag hoppas att de inte bytt lag, för har man mött Inter på Domnarvsvallen, då förtjänar man hängivna supportrar.
Det har fortsatt att kännas bra genom åren delvis pga de titlar som plockats, en mängd SM-guld på både herr och damsidan, men mest pga av den attityd som klubben och dess supportrar har. Det bekräftas rätt ofta som tex när de allsvenskatränarna ska uttalala sig inför säsongen, de kommer med mer eller mindre bra prognoser på vilka som ska ta guldet, men det är bara Rickard Norling som säger sitt eget lag. Eller att Kung Mjällby som avslutar med ett amatörkontrakt i AIK. Det finns ingen liknande klubb i Sverige.
Anledningen till detta inlägg var att jag lyssnade på AIK-trubaduren när jag städade.
